Fortsättning på boendesökning...
Som ni kanske förstår så ägnar vi den största tiden åt boendesökning..och det tär på krafterna!!!
igår var vi på tre visningar, den första sket sig direkt eftersom att hon på knagglig engelska försökte säga att hon bara sökte en person, och där stod vi, två personer, helt inklämda i en trång hiss. Så vi åkte ner igen, men åtminstone fick vi prova husets hiss.
Visning nummer 2 denna dag låg i Bogatell. Vi fick vänta i över 40 min på att dom ens kom och öppnade dörren åt oss. Trapphuset såg riktigt spöklikt ut, stanken var för jäklig, till och med Lisa tyckte detta -hon som inte ens är känslig för lukter. Tänk er då hur det luktade i Angelicas näsa. ;) haha Men självklart blev vi tvungna att ge detta ruckel en chans också.
Här kanske är vårt framtida hem, vem vet ;)
Vi gick iallafall upp i lägenheten. Som tur var så stank inte själva lägenheten (förrutom på dasset, någon måste nyss ha varit där.... ) Vi kollade oss runt, och självklart var det låg standard, men vi hade iallafall en fin balkong, ut mot .... en fiiin byggarbetsplats med grävskopor och skit (dock inte Skanska!! )
När kvinnan som visade oss runt frågade vart vi var ifrån utbrast hon i skratt, och vi stod som två stora frågetecken. Sedan sticker det fram ett huvud från köket och säger på bred göteborska "är ni också från Sverige"? Det visade sig att alla utom en som bodde där var från Sverige. Och vi förstod komiken i det hela. Vi stod och pratade med dom en hel del, det var skönt att äntligen få prata med någon som förstod en. Det stora pluset med lägenheten var de sköna människorna som bor där, och vi är helt övertygade om att vi kommer att få de skitball där. Dock hängde det el sladdar ur kontaktuttagen, så vi skulle nog få sova i ljus. Plattorna på golvet var lösa. Det hängde Pockemon plancher på väggarna, så där skulle vi nog känna oss hemma ;)
Vi tackade för visningen och begav oss mot vårt nästa mål..
Såhär fiiint såg vårat rum ut. Gillar heltäckningsmattan som nog är från 70 talet ;)
Sedan var det dags för nästa visning, vi kallar denna passa luren, då dom inte alls kan engelska. Lägenheten låg väldigt fint till, på gatan Passeig de Borne. Det var ganska långt från Metro stationen så vi frågade en väldigt snäll och hjälpsam argentinare som ägde en glassaffär. Han blev överlycklig då vi sa att vi var från Sverige, han älskade tydligen det landet. Han gav oss sitt nummer ifall vi ville ha hjälp med något.
Tillslut hittade vi gatan, och efter många om och men så kom gubben ner och hämtade oss. Det blev väldigt svårt att kommunisera då vi inte alls förstod varann. Dom snackade endast spanska. Och teckenspråk funkade inte till alla ord direkt. Lisa har börjat tappa hoppet, och säger att vi måste vänja oss vid denna standard, men Angelica peppar henne och säger att vi kommer finna ett guldkorn! Och detta var verkligen guldkornet!! En egen toalett, balkong, väldigt fräääsht, och kanonläge. Kostade endast 2500 per skalle, det var t.om billigare än de ruttna ställerna vi kollat på. Det enda problemet var väl att vi inte kunde kommunisera (Lisa försökte prata med deras son, men han var inte heller någon höjdare på engelska..) Det känns också som att det var väldigt strikt, för som vi förstod det är vi inhyrda i deras privata lägenhet. Vi känner som att man kanske måste släcka lampan kl 21,00, aldrig ta hem kompisar eller lyssna på musik. Så det känns faktiskt inte såå lockande, vi är här för att ha kul, och inte känna oss så begränsade i vårat eget rum.
Så nu är vi väldigt splittrade, och skulle behöva lite råd? =)
Efter allt sökande var Angelica väldigt hungrig, vi åt frukost kring 10,00. A är inställd på att äta kring halv fem, men då hon inte får mat blir hon himla grinig, som en femåring tyckte Lisa. Då vi äntligen skulle gå och äta kring 20,00 så åkte vi till Horta där vi nu bor. Vi tänkte äta på någon restaurang men tydligen hade inget ställe öppet ÄN, dom öppnade kring 21,00. Men tillslut så hittade vi ett ställe där vi knappt kunde göra oss förstådda. Men vi lyckades få i oss en matbit iallafall. Spagetti var väl ungefär det enda vi förstod på menyn, så det fick bli det. Då blev A på bättre humör, och vi gick till Supermarket och handlade lite choklad. Väldigt gott. Vi köpte också ett vin för 5 kr, en liter. Helt sjukt billigt!! Dock hann vi aldrig smaka på det, eftersom Jenny & Robert inte var hemma. Så bestämde oss för att kolla utelivet i City.
(Till er, familjen J, nu blir det inte Steffes bodega utan Johanssons bodega. )
Vi gick och strosade på gatorna, väldigt mysigt och otroligt mycket folk, trots lite regnskurar. En kille kommer och frågar oss om vägen till blablabla... och vi svarar att vi vet inte vart det stället ligger. Så vi fortsätter att gå, men han hänger på. Pratar på om allt möjligt, han såg faktiskt riktigt normal ut (men som vi vet ska man såklart inte lita på främmande människor, oroa er inte mammor, vi vet vad vi gör. ) Han börjar säga att Lisa är så otroligt vacker, då frågar han hur gammal hon är, hon svarar såklart 19. Då fick han en tankeställare, och frågar istället vart Lisas mamma är, och hur gammal hon är.. HAHAHA.
Vid det här laget är vi less på hans prat, så vi försöker skaka av oss honom, och väl passande kommer just Johan & Gustavs hostel, så vi stannar till där utanför och låssas vänta på dom. Han ger oss då världens bamsekram, och vägrar nästan släppa. Skum nisse, aldrig träffat honom förr...
Det är faktiskt ganska kul, då spanjorerna inte förstår svenska, man kan alltså stå och snacka skit om dem just framför ögonen på dem, och dom bara ler och tror man säger något snällt, hahaha...
Vi fortsatte våran vandring längs La Rambla (Mia, vi klarade oss undan ficktjuvar, vi är noga ;) ). Det visade sig vara två konserter, och det visade sig att det var en liten festival här, jättekul! =) Vi såg några låtar, men sedan var vi tvungen att skynda till tunnelbanan som stänger 00,00. Vi kände inte för att betala för en taxi igen.
Nu har vi hittat en lägenhet som verkar helt kanon som vi har hittat och mailat. Får hoppas på den, annars kanske det blir sunket eller striket!!
Mia - Vart ligger champangerian? Vet att Anders förklarade, men minns inte riktigt, skulle vara roligt att prova på=)
Tack för alla kommentarer, dom är jätteroliga, så fortsätt gärna med det =)
På återseende <3
/LISA AND ANGELICA
igår var vi på tre visningar, den första sket sig direkt eftersom att hon på knagglig engelska försökte säga att hon bara sökte en person, och där stod vi, två personer, helt inklämda i en trång hiss. Så vi åkte ner igen, men åtminstone fick vi prova husets hiss.
Visning nummer 2 denna dag låg i Bogatell. Vi fick vänta i över 40 min på att dom ens kom och öppnade dörren åt oss. Trapphuset såg riktigt spöklikt ut, stanken var för jäklig, till och med Lisa tyckte detta -hon som inte ens är känslig för lukter. Tänk er då hur det luktade i Angelicas näsa. ;) haha Men självklart blev vi tvungna att ge detta ruckel en chans också.
Här kanske är vårt framtida hem, vem vet ;)
Vi gick iallafall upp i lägenheten. Som tur var så stank inte själva lägenheten (förrutom på dasset, någon måste nyss ha varit där.... ) Vi kollade oss runt, och självklart var det låg standard, men vi hade iallafall en fin balkong, ut mot .... en fiiin byggarbetsplats med grävskopor och skit (dock inte Skanska!! )
När kvinnan som visade oss runt frågade vart vi var ifrån utbrast hon i skratt, och vi stod som två stora frågetecken. Sedan sticker det fram ett huvud från köket och säger på bred göteborska "är ni också från Sverige"? Det visade sig att alla utom en som bodde där var från Sverige. Och vi förstod komiken i det hela. Vi stod och pratade med dom en hel del, det var skönt att äntligen få prata med någon som förstod en. Det stora pluset med lägenheten var de sköna människorna som bor där, och vi är helt övertygade om att vi kommer att få de skitball där. Dock hängde det el sladdar ur kontaktuttagen, så vi skulle nog få sova i ljus. Plattorna på golvet var lösa. Det hängde Pockemon plancher på väggarna, så där skulle vi nog känna oss hemma ;)
Vi tackade för visningen och begav oss mot vårt nästa mål..
Såhär fiiint såg vårat rum ut. Gillar heltäckningsmattan som nog är från 70 talet ;)
Sedan var det dags för nästa visning, vi kallar denna passa luren, då dom inte alls kan engelska. Lägenheten låg väldigt fint till, på gatan Passeig de Borne. Det var ganska långt från Metro stationen så vi frågade en väldigt snäll och hjälpsam argentinare som ägde en glassaffär. Han blev överlycklig då vi sa att vi var från Sverige, han älskade tydligen det landet. Han gav oss sitt nummer ifall vi ville ha hjälp med något.
Tillslut hittade vi gatan, och efter många om och men så kom gubben ner och hämtade oss. Det blev väldigt svårt att kommunisera då vi inte alls förstod varann. Dom snackade endast spanska. Och teckenspråk funkade inte till alla ord direkt. Lisa har börjat tappa hoppet, och säger att vi måste vänja oss vid denna standard, men Angelica peppar henne och säger att vi kommer finna ett guldkorn! Och detta var verkligen guldkornet!! En egen toalett, balkong, väldigt fräääsht, och kanonläge. Kostade endast 2500 per skalle, det var t.om billigare än de ruttna ställerna vi kollat på. Det enda problemet var väl att vi inte kunde kommunisera (Lisa försökte prata med deras son, men han var inte heller någon höjdare på engelska..) Det känns också som att det var väldigt strikt, för som vi förstod det är vi inhyrda i deras privata lägenhet. Vi känner som att man kanske måste släcka lampan kl 21,00, aldrig ta hem kompisar eller lyssna på musik. Så det känns faktiskt inte såå lockande, vi är här för att ha kul, och inte känna oss så begränsade i vårat eget rum.
Så nu är vi väldigt splittrade, och skulle behöva lite råd? =)
Efter allt sökande var Angelica väldigt hungrig, vi åt frukost kring 10,00. A är inställd på att äta kring halv fem, men då hon inte får mat blir hon himla grinig, som en femåring tyckte Lisa. Då vi äntligen skulle gå och äta kring 20,00 så åkte vi till Horta där vi nu bor. Vi tänkte äta på någon restaurang men tydligen hade inget ställe öppet ÄN, dom öppnade kring 21,00. Men tillslut så hittade vi ett ställe där vi knappt kunde göra oss förstådda. Men vi lyckades få i oss en matbit iallafall. Spagetti var väl ungefär det enda vi förstod på menyn, så det fick bli det. Då blev A på bättre humör, och vi gick till Supermarket och handlade lite choklad. Väldigt gott. Vi köpte också ett vin för 5 kr, en liter. Helt sjukt billigt!! Dock hann vi aldrig smaka på det, eftersom Jenny & Robert inte var hemma. Så bestämde oss för att kolla utelivet i City.
(Till er, familjen J, nu blir det inte Steffes bodega utan Johanssons bodega. )
Vi gick och strosade på gatorna, väldigt mysigt och otroligt mycket folk, trots lite regnskurar. En kille kommer och frågar oss om vägen till blablabla... och vi svarar att vi vet inte vart det stället ligger. Så vi fortsätter att gå, men han hänger på. Pratar på om allt möjligt, han såg faktiskt riktigt normal ut (men som vi vet ska man såklart inte lita på främmande människor, oroa er inte mammor, vi vet vad vi gör. ) Han börjar säga att Lisa är så otroligt vacker, då frågar han hur gammal hon är, hon svarar såklart 19. Då fick han en tankeställare, och frågar istället vart Lisas mamma är, och hur gammal hon är.. HAHAHA.
Vid det här laget är vi less på hans prat, så vi försöker skaka av oss honom, och väl passande kommer just Johan & Gustavs hostel, så vi stannar till där utanför och låssas vänta på dom. Han ger oss då världens bamsekram, och vägrar nästan släppa. Skum nisse, aldrig träffat honom förr...
Det är faktiskt ganska kul, då spanjorerna inte förstår svenska, man kan alltså stå och snacka skit om dem just framför ögonen på dem, och dom bara ler och tror man säger något snällt, hahaha...
Vi fortsatte våran vandring längs La Rambla (Mia, vi klarade oss undan ficktjuvar, vi är noga ;) ). Det visade sig vara två konserter, och det visade sig att det var en liten festival här, jättekul! =) Vi såg några låtar, men sedan var vi tvungen att skynda till tunnelbanan som stänger 00,00. Vi kände inte för att betala för en taxi igen.
Nu har vi hittat en lägenhet som verkar helt kanon som vi har hittat och mailat. Får hoppas på den, annars kanske det blir sunket eller striket!!
Mia - Vart ligger champangerian? Vet att Anders förklarade, men minns inte riktigt, skulle vara roligt att prova på=)
Tack för alla kommentarer, dom är jätteroliga, så fortsätt gärna med det =)
På återseende <3
/LISA AND ANGELICA
Kommentarer
Postat av: mormor och morfar i Piteå
hör att ni har det jobbigt med att leta bostad.
ge inte upp!
Postat av: Family 4 i Stämnings
Holloj!
Kul med en blogg! Var försiktiga med att snacka skit på svenska, de två vuxna undertecknade har hamnat i mycket pinsamma situationer pga detta...;)
Lycka till med lägenhetssökandet! Tips från poliskusinen: se till att den inte ligger på nedre botten. Visa ord från en klok man (enligt honom själv...)
Kram // HEOH
Trackback
